Strängnäs

Sitter vid datorn och drömmer mig bort, bortåt Strängnäs. Jag vill bort från storstaden, vill vara naturen nära men för detta krävs pengar. Pengar så att man kan köpa sig en stuga. Pengar för att renovera och bygga om den lilla stugan och åter igen pengar för att kunna klara sig den första tiden innan man har hittat ett jobb eller startat en egen verksamhet. För allt krävs det pengar och här sitter jag. Snart arbetslös och utan pengar... Det jobbet som kunde ha varit mitt drömjobb visade sig vara ett jobb ifrån helvetet. Jag trodde att jag hade varit med om det mesta. Jobbat på de mest horribla ställen men icke sa nicke. Då visste jag INTE att Helvetesgapet befann sig mitt bland gamla flygfältet i Skarpnäck och väntade på mig. Och ändå så har jag orkat med nu i 9 långa månader att arbeta där.

Nu har det börjat gå upp för mig vilken viljestyrka och uthållighet som finns där, inom mig men inte faan mår jag bättre för det... och inte faan har jag blivit rikare (penningmässigt) för det heller. Jag har visserligen blivit rikare, men erfarenhetsmässigt. Träffat människor som är guld värda från hela Sverige och växt som person så det har inte varit helt förgäves men som sagt jag hade hellre sett till att ha fått samma erfarenhet på ett trevligt ställe istället för på Helvetesgapet. Då hade jag sluppit fly på grund av att psyket inte pallar längre. Kroppen, knoppen och själen mår inte bra av att jag jobbar där. Om nån vecka är jag en fri fågel... utan pengar... och utan jobb... tur att jag har åtminstone tak över huvudet...